The invitation

It doesn’t interest me what you do for a living. I want to know what you ache for, and if you dare do dream of meeting your heart’s longing.

It doesn’t interest me how old you are. I want to know if you will risk looking like a fool for love, for your dreams, for the adventure of being alive.

It doesn’t interest me what planets are squaring with your moon. I want to know if you have touched the center of your own sorrow, if you have been opened by life’s betrayals or have become shriveled and closed from fear of further pain!

I want to know if you can sit with pain, mine or your own, without moving to hide it, or fade it, or fix it. I want to know if you can be with joy, mine or your own, if you can dance with wildness and let the ecstasy fill you to the tips of your fingers and toes without cautioning us to be careful, be realistic, or to remember the limitations of being human. It doesn’t interest me if the story you’re telling me is true. I want to know if you can disappoint another to be true to yourself; if you can hear the accusation of betrayal and not betray your own soul.

I want to know if you can be faithful and therefore be trustworthy. I want to know if you can see beauty even when it is not pretty every day, and if you can source your life from God’s presence. I want to know if you can live with failure, yours and mine, and still stand on the edge of a lake and shout to the silver of the full moon, ”YES”!

It doesn’t interest me to know where you live or how much money you have. I want to know if you can get up after the night of grief and despair, weary and bruised to the bone, and do what needs to be done for the children.

It doesn’t interest me who you are, how you came to be here. I want to know if you will stand in the center of the fire with me and not shrink back.

It doesn’t interest me where or what or with whom you have studied.

I want to know what sustains you from the inside when all else falls away. I want to know if you can be alone with yourself, and if you truly like the company you keep in the empty moments.

/Oriah mountain dreamer (from: Dreams of Desire, 1995)

28. april 2011 · Kommentarer inaktiverade för Sommarvärme och bikinistress · Categories: Uncategorized

Hur underbart är det inte att vi fått en så fantastisk vår med näst intill sommarvärme??! 🙂 Parker, balkonger, uteserveringar vimlar av lättklädda människor som steker sina mjölkvita kroppar i solen. Gymmen är något glesare men man får trängas desto mer i löparspåret. Efter en lång vinter är äntligen våren här!

Men sommar innebär också mindre kläder på kroppen. Om man inte är väldigt frusen då förstås! 😉 Och mindre kläder innebär mer synlig hud, vill säga kropp!

Jag måste säga att jag här som Personlig Tränare märker av tjejers sk bikinistress. Men jag blir tyvärr lite ledsen över hur många tjejer tänker när det kommer till sina kroppar. Så negativt trots att de är så fina!!

Det är synd att vi har så svårt med att vara nöjda med hur vi ser ut! Och framförallt vi tjejer! Vi jämför och jämför och jämför… Känner vi inte att vi är perfekta på varendaste liten millimeter på hela kroppen så är vi inte nöjda.”Jo, men låren hade varit snyggare om de bara var lite mindre. Och magen lite plattare. Brösten lite större. Näsan rakare…” osv.. osv…     Så har vi nog alla tänkt!  Är du nöjd med din kropp?

Givetvis är det inget fel i att ha en strävan i att förbättra. Men under tiden man förbättrar skall man vara VÄLDIGT NÖJD med sig själv FÖR DEN MAN ÄR!  För det finns bara en DIG i helaste världen!! Ändå vill vi så förbaskat ändra på oss till något vi TROR är bättre! Är inte det lite konstigt egentligen??!!  

För vi är ju så mycket mer än bara våra kroppar! Våra kroppar är ju bara ett skal. Ett skal som Du på bästa möjliga vis skall ta hand om genom att äta bra, röra på dig, återhämta dig när det behövs och sova bra!  Din psykiska inställning till Dig själv är minst lika viktigt för att Du och Din kropp ska acceptera varandra och må så bra som möjligt ihop.  Dom kan lixom inte undslippa varandra!

Och  när du tränar. Lova att du tänker lite funktion också och inte bara utseende! Träna för att få bra rörlighet, god kondition, en bra allmänstyrka och ett positiv humör!! 🙂

I helgen tränade jag crossfit utomhus i det fantastiska vårvädret! Solen sken, fåglarna kvittrade och jag kunde inte annat än att känna mig väldigt nöjd med att befinna mig precis där jag var! Trots att jag trodde efter varje springrusch upp för en monsterbacke att jag skulle dö eller åtminstone kräkas!

Att träna med två killar som har grym kondition, enorm uthållighet och för att inte tala om en extrem målmedvetenhet, är på både gott och ont!

Jag lyckas pressa mig mer än vad jag tror jag orkar och blir på kuppen spyfärdig (kan man ju diskutera hur skönt det är!) men jag får också en jäkla frustration över att jag inte är bättre än vad jag är!  Att jag inte har förmågan, oavsett hur mycket jag tar i, att springa förbi dom i backen, göra burpees fortare eller klå dom i chins! Morr! Hatar att vara kass på grejer!

Hur tror du min tankegång är när jag befinner mig mitt i backen. Spyfärdig, omsprungen och vill inget helldre än att egentligen bara stanna och stillsamt, lunka upp för backen?  More »

Imorgon är Battle of Scandinavia i Alingsås och tyvärr kommer jag ej vara med och tävla i Body Fitness. Klart det känns trist att ha ett mål och behöva avbryta samtidigt som jag vet att det är det rätta för mig. Hade jag fortsatt med det jag gjorde hade jag knäckt mig totalt.

Jag pratar ofta om hur viktigt det är att hitta den här balansen mellan dig själv, ditt sinne och din kropp. Visst, håller man på med en sådan skruvad sport som Body Fitness faktiskt är kan det vara svårt att ha den optimala balansen! För du skall inte glömma att vi pratar om en tävlingsform där en kvinnas underhudsfett ska vara ONORMALT låg och menstruationen oftast upphör. Kanske det verkar lite konstigt att snacka balans men det går att göra en mer eller mindre smärtfri resa…

Att gå på en diet innebär att man slutar lyssna på sin kropp… till viss del, vill jag tilläga! Då din kropp skriker efter mat. Kolhydrater! Ignorerar du det. Du är matt och skulle vilja vila men går ändå och tränar för att bibehålla muskler och bränna fett. Din kropp säger stopp men du sätter på autpiloten och kör ändå ett hårt pass. Allt vad som hör en diet till!

Men att tappa balansen i ett sådant här sammanhang innebär att tappa kontrollen. Det gjorde jag…  sakta men säkert blev jag allt mer låg och mina tankar blev mörkare och mörkare. .. en frustration växte inom mig och jag kände mig allt mer missnöjd med mig själv. Började ifrågasätta varje millimeter på min kropp, mig själv och min existens…  Hur dåligt var jag egentligen beredd att må för att få en perfekt kropp? Och skulle den egentligen någonsin bli perfekt?

Frustrationen växte än mer och till slut klarade jag inte av de låga seretoninhalterna och jag ballade ur.

En dag kunde jag inte sluta äta. Jag har aldrig varit med om något liknande och såhär i efterhand ser jag det som en ganska intressant upplevelse! Det var verkligen som att min kropp till varje pris skulle ”fylla upp sig” med råge. Magsäcken var sprängfull och jag kunde knappt röra mig efter alla bullar jag satt i mig då jag med största sannolikhet skulle kräkas. Men efter ca tio minuter hade bullarna sjunkit undan och jag upprepade samma  procedur en gång till…och en gång till.. och en gång till… jag behöver ju knappast säga att jag åt allt som kom i min väg då bullarna redan tog slut vid första matorgien.

Bröd, chips, läsk, godis osv tuggades och svaldes, hastigt och lustigt. Är det såhär Bulimi känns? tänkte jag. Är ju fasen bara att jag inte kan kräkas då jag inte vet något äckligare!!  Fortsatte min tankegång innan jag insåg att jag totalt tappat balansen och att jag befann mig precis där jag lovade mig själv att inte hamna! Vill säga hetsätandes!

Det var ju inte alls så jag hade tänkt att den här dieten skulle bli och jag kände mig otroligt besviken på mig själv! Min tanke hade ju hela tiden varit att gå dit och sopa mattan med mina motståndare och då fanns det inget utrymme för sådana felsteg som hetsätning.

Jag tog mig en allvarlig funderare på om jag verkligen var i ”mood” att gå igenom en diet med allt som hände i mitt liv och verkligen få en ärlig chans och hinna komma i den formen som skulle krävas. Efter övervägande och andras ögon kom jag fram till att jag ändå bara skulle hinna komma i ungefär samma form som på Lucia och då skulle jag få lägga in högsta, överste, växeln.

Så i morgon är det jag som sitter i publiken 🙂 Men håll utkik. Nya mål kommer inom kort;)

”If you think you can do a thing or think you can´t do a thing, you`re right.”

Så fixar du formen, får en snyggare rumpa, bränner mest kalorier osv, med minsta möjliga ansträngning!!  För att anstränga sig är ju jobbigt! 😉

Jag har listat 6  av Aftonbladets Hälsoartiklar med diverse tips om hur man kommer i den perfekta formen! Artiklarna riktar sig till den som är lite bekväm 😉 Får se om du fastnar för någon 😉

More »