Som sagt styrkan är det inget fel på men nu känns det som att jag står tvärstill på vågen.

Jag har minst sagt en otacksam kropp….suck!

Tänk att det skall vara så lätt att gå upp men svårt att gå ner…suck igen!

Har så många vänner som så lätt går ner i vikt och enligt dem så  "gör dom ingenting"
"Äter inte lika mycket skräpmat bara."

Är bara att inse att alla kroppar fungerar olika och en del har lättare att gå ner i vikt än andra . Helt onödigt att hänga läpp för att jag råkade hamna i den kategorin som har svårare för att gå ner. Men en del dagar är det svårt. Idag är en sådan dag!  Man ser sig i spegeln och stirrar sig blind på dom där överflödskilona och undrar varför dom inte bara kan försvinna!? "Jag gör ju för f*sen det jag ska!".

Men så plötsligt dyker  förnuftet upp i hjärnan och frågar "vad alternativet är?" "Att trycka i sig massa kakor och bullar och tycka ännu mer synd om sig själv eller att kämpa ännu  hårdare?"

Givetvis blir ju svaret det senare alternativet. Så just därför ska jag bege mig till gymmet och köra som bara den och slaviskt gå mina morgonpromenader och inte låta mig frestas av godsaker utan hålla mig till min lilla diet. 

Antar att hårdare tyglar väntar mig nästa måndag.
Det skall bli mig ett sant nöje=)