Trodde faktiskt inte att dessa moln skulle tränga sig på, då jag som sagt befinner mig i Paradiset.
Till exempel, klockan är inte ens tolv här och jag har redan kört ett intesivt träningspass i 80min, fått komplimanger för min minskning av mig själv samt fått en Hot Stone Massage och befinner mig nu vid poolen. Vad mer kan man behöva?

Hmm… men dessa gråa moln har under många år, svävat ovanför mig.

Ibland knappt synliga och ibland så intensiva att jag knappt kunnat få en ljusglimt.
Jag har väl alltid på olika sätt försökt ignorera dem, förtränga dem, hatat dem men förr eller senare har jag fått ge vika. Låtit dom becksvarta molnen rulla in och inte riktigt vetat hur jag skall skydda mig från stormar och skurar, då vare sig paraply, sydväst eller en poncho har hjälp.

Så nu är dom här….
De grå molnen

Jag har inte saknat dom och dom är inte efterlängtade!
Ändå är dom där.

Men när solen försvinner bakom molnen, så kan man ju välja hur man vill se på det.
Som ett trevligt litet avbrott eller göra det till en stor negativ sak!

Jag sneglar upp på mina moln. Japp, jag känner igenom dom.

Det börjar med en liten känsla oftast utifrån någon betydelselös händelse …
.
En liten känsla men ack så välbekant!
 Denna lilla känsla sprider sig från magen och utåt och utlöser en dominoeffekt i hela kroppen.
Varenda cell, mitt hjärta och min tanke,
står på vid gavel, för att välkomna denna välbekanta känsla.
Sakta skiftar molnen färg, från genomskinliga, till vita, till gråa och till slut stora och mörka….

Skillnaden nu är att jag accepterat mina moln.
De finns där men då de börjar skifta färg, gäller de att styra om.
Och lyckas jag inte, låter jag dom komma!

Komma och besudla….. Men endast en stund!
Märk väl! Endast en stund!

FÖr de är ju faktiskt där av någon anledning
och det är anledningarna som måste medvetandegöras.

(fast hade ju varit lite roligt om de alltid va sådana här moln man såg…hihi)