Imorgon är Battle of Scandinavia i Alingsås och tyvärr kommer jag ej vara med och tävla i Body Fitness. Klart det känns trist att ha ett mål och behöva avbryta samtidigt som jag vet att det är det rätta för mig. Hade jag fortsatt med det jag gjorde hade jag knäckt mig totalt.
Jag pratar ofta om hur viktigt det är att hitta den här balansen mellan dig själv, ditt sinne och din kropp. Visst, håller man på med en sådan skruvad sport som Body Fitness faktiskt är kan det vara svårt att ha den optimala balansen! För du skall inte glömma att vi pratar om en tävlingsform där en kvinnas underhudsfett ska vara ONORMALT låg och menstruationen oftast upphör. Kanske det verkar lite konstigt att snacka balans men det går att göra en mer eller mindre smärtfri resa…
Att gå på en diet innebär att man slutar lyssna på sin kropp… till viss del, vill jag tilläga! Då din kropp skriker efter mat. Kolhydrater! Ignorerar du det. Du är matt och skulle vilja vila men går ändå och tränar för att bibehålla muskler och bränna fett. Din kropp säger stopp men du sätter på autpiloten och kör ändå ett hårt pass. Allt vad som hör en diet till!
Men att tappa balansen i ett sådant här sammanhang innebär att tappa kontrollen. Det gjorde jag… sakta men säkert blev jag allt mer låg och mina tankar blev mörkare och
mörkare. .. en frustration växte inom mig och jag kände mig allt mer missnöjd med mig själv. Började ifrågasätta varje millimeter på min kropp, mig själv och min existens… Hur dåligt var jag egentligen beredd att må för att få en perfekt kropp? Och skulle den egentligen någonsin bli perfekt?
Frustrationen växte än mer och till slut klarade jag inte av de låga seretoninhalterna och jag ballade ur.
En dag kunde jag inte sluta äta. Jag har aldrig varit med om något liknande och såhär i efterhand ser jag det som en ganska intressant upplevelse! Det var verkligen som att min kropp till varje pris skulle ”fylla upp sig” med råge. Magsäcken var sprängfull och jag kunde knappt röra mig efter alla bullar jag satt i mig då jag med största sannolikhet skulle kräkas. Men efter ca tio minuter hade bullarna sjunkit undan och jag upprepade samma procedur en gång till…och en gång till.. och en gång till… jag behöver ju knappast säga att jag åt allt som kom i min väg då bullarna redan tog slut vid första matorgien.
Bröd, chips, läsk, godis osv tuggades och svaldes, hastigt och lustigt. Är det såhär Bulimi känns? tänkte jag. Är ju fasen bara att jag inte kan kräkas då jag inte vet något äckligare!! Fortsatte min tankegång innan jag insåg att jag totalt tappat balansen och att jag befann mig precis där jag lovade mig själv att inte hamna! Vill säga hetsätandes!
Det var ju inte alls så jag hade tänkt att den här dieten skulle bli och jag kände mig otroligt besviken på mig själv! Min tanke hade ju hela tiden varit att gå dit och sopa mattan med mina motståndare och då fanns det inget utrymme för sådana felsteg som hetsätning.
Jag tog mig en allvarlig funderare på om jag verkligen var i ”mood” att gå igenom en diet med allt som hände i mitt liv och verkligen få en ärlig chans och hinna komma i den formen som skulle krävas. Efter övervägande och andras ögon kom jag fram till att jag ändå bara skulle hinna komma i ungefär samma form som på Lucia och då skulle jag få lägga in högsta, överste, växeln.
Så i morgon är det jag som sitter i publiken 🙂 Men håll utkik. Nya mål kommer inom kort;)
”If you think you can do a thing or think you can´t do a thing, you`re right.”
you can do this
Du har rätt 😉
Oj fan, jag vet precis vad du menar! Var där efter DC förra året. Sista 5-6 veckor i dieten var så jävla tuffa så att efter tävlingen tryckte jag i mig mängder med mat. Det var verkligen helt sjukt. Och eftersom jag var så tom på kolisar och så torr fick kroppen en chock efter tävlingen. Jag fick kramp i mina ben i två veckor efter tävlingen, jag kunde inte ens gå till tvättstugan utan å stanna pga av kramar.
Då frågar man sig, va fan håller jag på med?! Är det verkligen värt?! Om att va ärlig så säger jag utan tvekan JA! Jag har lärt mig å hitta balansen i den extrema sporten. Det hade självklart ett pris men det var det värt för nu vet jag bättre.
En tävling mer, en tävling mindre ska inte göra nån skillnad. Det viktiga är att du lyssnade på din kropp. Det kostade en tävling men du kommer att tjäna massa annat 🙂 Bra deal tycker jag…hehehe
Imorgon är det CF som gäller 🙂
Bra inlägg!!
Tack Eyal för din härliga och ärliga kommentar! Och ja visst ifrågasätter man det man gör ibland och det tycker jag är ganska sunt!
Man skall göra saker med en tanke och ett syfte anser jag!
Ser fram emot CF passet där vi efteråt skall kräla av trötthet på marken!
Får se vem som spyr först;)
Klokt beslut tycker jag. Man behöver inte nå ett mål till varje pris, om priset är för högt. Detta med hetsätning känner jag igen då jag blivit behandlad för bulimi, ingen rolig karusell att hamna i vill jag lova. Sköt om dig!
Tack för ditt ärliga inlägg och dina vänliga ord!
MAN finns ju bara i en upplaga så kan vara bra att vara rädd om den 🙂
Ta hand om dig du med Isabell 🙂
Ibland blir det helt enkelt inte som man tänkt sig, men är bara ta nya tag och hitta nya mål 🙂 tror förresten att jag satt brevid dig på battle dig skandinavia :), lycka till med dina nya mål!
Ja man inser ju att både hjärnan och livet kan spela en en del pratt:) Japp, nya mål it is:)
Gjorde kul!! Va det ni två tjejer där en av er hade en systemkamera, canon eller va det en nikon? Trevligt i så fall!
Tack för lyckoönskningen! 🙂
Haha ja precis, va jag som fotade 🙂 va tvungen att dokumentera på bloggen lite.
Jag går inte ens på en strikt diet men håller lite koll och tänker lite extra runt kosten men jag har också haft dagar då jag gått som en bulldozerdammsugare genom skafferi och kylskåp. Som tur är så är utbudet relativt sunt hemma hos oss.
Haha! Ja oavsett en striks kosthållning så kan man ha lagt till sig med en ”god” vana att länsa kylskåp och skafferi på allt gott!
Det roade jag mig ofta med förr 🙂
Men så hade jag lite annan kropp då också, trots att jag tränade väldigt mycket:)
Konstigt va??! 😉
Hetsätning är något jag känner igen väl, tyvärr.
Om det sker ca 1 gång per vecka kan du tänka dig att självförtroendet är på botten. Tränar skitbra – varför får jag inte resultat? Jo, hetsätningarna vs svälten. Det tar kål på psyket och har man vl kommit in i det är det svårt att avbryta. Ånger och oro är ständigt sammankopplat med detta, och när man varit på banan men kanske ätit fr lite- i en vecka, så är jag där igen. Å en sötsak blir två som blir tre som blir fyra..
Tack för ett väldigt bra inlägg och en superblogg såklart:)