I helgen tränade jag crossfit utomhus i det fantastiska vårvädret! Solen sken, fåglarna kvittrade och jag kunde inte annat än att känna mig väldigt nöjd med att befinna mig precis där jag var! Trots att jag trodde efter varje springrusch upp för en monsterbacke att jag skulle dö eller åtminstone kräkas!

Att träna med två killar som har grym kondition, enorm uthållighet och för att inte tala om en extrem målmedvetenhet, är på både gott och ont!

Jag lyckas pressa mig mer än vad jag tror jag orkar och blir på kuppen spyfärdig (kan man ju diskutera hur skönt det är!) men jag får också en jäkla frustration över att jag inte är bättre än vad jag är!  Att jag inte har förmågan, oavsett hur mycket jag tar i, att springa förbi dom i backen, göra burpees fortare eller klå dom i chins! Morr! Hatar att vara kass på grejer!

Hur tror du min tankegång är när jag befinner mig mitt i backen. Spyfärdig, omsprungen och vill inget helldre än att egentligen bara stanna och stillsamt, lunka upp för backen? 

Människokroppen är av naturen lat och kommer alltid vilja välja den enkla vägen där det krävs minst energi. För kroppen strävar alltid efter att behöva använda så lite energi som möjligt. Med andra ord.  Min mentala inställning var det som gjorde att jag verkligen  pressade mig själv och sprang som fan upp för backen! Vill jag flyga hänger det på; Min inre dialog med Mig själv.

Vad är din inre dialog? Vad triggar dig till att fortsätta? Hitta din trigger som skingrar dina tankar  när din kropp säger åt dig att sluta och du kommer bli en vinnare!

Här kommer några tips;

Lyssna på musik. Musik har en otrolig påverkan på oss.Hitta musik som får dig att bli glad och pigg. JAg behöver bara lyssna på två favvolåtar innan varje pass sedan är jag ”inmood”och min kropp vet vad som väntar!

Distrahera trötthetskänslan. Tänk på något annat än det du gör. Vad du ska ha på dig på festen till helgen, vad du ska handla i affären sen, dina barn osv. Vad som helst förutom hur jobbigt det är.

Prata med dig själv. Hitta dina kraftord som du konstant upprepar. Ett mantra som ger dig kraft att fortsätta. Kan även vara något ljud. ”Fortsätt, fortsätt, fortsätt….” är mitt mantra:) Behöver inte vara så värst avancerat.

Visualisera. Använd din fantasi och tänk dig att du t.ex är på upploppet, du ser mållinjen. Du skall bara komma först så är guldmedaljen din! Bara du härdar ut lite till och ökar. Du närmar dig målsnöret. Du ligger först men känner hur dina motståndare flåsar dig i nacken och bara längtar efter att få svischa förbi dig. Men du är snabbare. Bättre! Och kommer att vinna … o.s.v

Jag har sagt det innan men det tål att sägas igen. Du klarar mer än vad du tror. Så våga ta ut dig ordentligt på dina pass. Oavsett om det gäller gymmet eller en löprunda. Pressa dig själv! Reflektera sedan över att DU faktiskt gjorde det och känn dig förbaskat nöjd med dig själv! För du är grym! Belöna dig sedan med en härlig, fluffig proteinshake

3 kommentarer

  1. Min mantra är ”kom igen nu, nu är det viktigt, nu blir du bättre, nu gäller det, lite till lite till…AAAAAAA” Kom på mitt pass så hör du det live 🙂

    Dock måste erkänna att ”Distrahera trötthetskänslan” funkar inte för mig. Då tappar jag fokus helt. Jag måste fokusera på min kropp, på min uppgift att klara utmaningen. Det är det enda som gäller just då.

    Som vanlig Frida, riktigt bra inlägg 🙂

  2. Kanonbra Frida! Jag brukar tänka ”när det gör ont och bränner så händer det grejer och jag bygger muskler och utvecklas”. Brukar kännas bättre.

  3. Blev i gentjänst för en fotografering erbjuden ett träningspass med en fitnesstjej. Ja, det kan ju va kul och fjutta runt lite med en fitnessfjolla och ganska skönt att slippa svettas, tänkte jag. Fast halva passet går väl åt till bättringsmålning av smink å’ putta siliconet på plats, tänkte jag… Fick först stryk i chins, sen i dips och när 18 kg:s hantlarna åkte fram i bicepscurlen började det bli pinsamt! Efter peppning och mantran (”jag klarar det”, ”det är för fan en liten tjej”, metallica på radio och visualisering av min perfekta teknik,) föreslog jag en”riktig” övning, knäböj. Jag har faktiskt aldrig, före eller efter, träffat en så liten tjej som böjer 110 kg förr… Skingra tankarna var det ja 🙂

Lämna ett svar till Sofia Bengtsson Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.